… kommer alltid vara ett speciellt datum för mig. Att ha deltagit i arrangemanget kring kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllop var en enastående händelse som för alltid kommer leva kvar i mitt minne.
Det började tidigare på våren då jag blev utnämnd till kontingentschef för Värmlands Östra hemvärnsbataljon. Detta var något helt nytt för mig och jag visste knappt vad detta ämbete innebar. Det skulle dock bli klart för mig inom snar framtid.
Exercis var en konst som hos de allra flesta, förutom Livgardet då, hade fallit i glömska. Så det var att börja om från början – nästan på noll. Med styrkan på omkring en pluton så tränade vi frenetiskt hela tre (!) gånger innan vi satte oss på bussen upp till huvudstaden för att genomföra uppdraget skarpt. Det började lite knackigt, men till slut så såg det riktigt bra ut. Vi fick stor hjälp av den stort exerciskunnige lt Lars-Eric Sundin.
Tidigt på morgonen den 19 juni så bordade vi bussen som skulle ta oss till Östermalms IP varifrån vi skulle marschera till vår anvisade plats längs kortegevägen. Med på bussen var soldater och en del anhöriga, bl a min Martina och hennes far.
Ankomsten till huvudstaden var en upplevelse. Redan vid Kungsängen så kunde man ana att något var på gång – militärpoliser stod längs vägkanterna och guidade vår buss till rätt ställe.
Väl på Östermalms IP så vidtog genomförande av de sista förberedelserna. Det gällde att äta lunch, och dricka – tillräckligt mycket, men inte för mycket.
När klockan slagit Kalle så påbörjade vi vår marsch ner till en gatusträckning mellan Stockholms slott och Café Opera. En riktigt fin placering. Massor av människor kantade vägarna och iakttog hur det faktiskt fortfarande fanns människor i uniform i det här landet fortfarande. Det var många vidöppna ögon – förvånade, och en del såg till och med lite stolta ut. Några som var stolta – det var vi.
När vi anlände till vår ”uppställningsplats” så stötte vi på vår första aha-upplevelse. Vi hade inte övat på hur man går från kolonn till att faktiskt stå häck utmed vägen. Men efter ett par minuters överläggning så fick vi till det och kom på plats till slut. Förhoppningsvis märkte ingen denna ”exercisbrist”.
Sen vidtog den omkring tre timmar långa väntan innan den kungliga kortegen skulle anlända. Det blev aldrig några problem med toalettbesök, eller oregerliga människor. Allt gick som smort. De enda det var synd om var fotsulorna som fick sin beskärda del av tryck.
Vi kunde följa bröllopet på en stor bildskärm så vi hade en aning om hur vi låg till i schemat. Men det blev allvar på riktigt när Försvarsmakten skickade en förpatrull mot vilken vi skulle agera precis som om det vore den kungliga kortegen.
Sen kom de. Hästar. Trumpetare. Och till sist kronprinsessan och prinsen. Jag kommenderade givakt och presenterade en stor hälsning.
Minne för livet: När kronprinsessan passerade fick vi ögonkontakt, och av en ren reflex så nickade jag till henne och hon nickade tillbaka. Helt oförglömligt.
Strax efter att kortegen passerad så dök övlt Jan Hage upp och kommenderade att vi skulle återgå till Östermalms IP. Vi grupperade oss på fyra kolonner och marscherade tillbaka.
Det var mycket häftigt att få gå hela vägen tillbaka längs kortegevägen som kantades av våra kollegor inom Försvarsmakten. En mäktig upplevelse.
På bussen hem var den många som var lyckliga och avslappnade. Stämningen var god.
Med en särskild coin vi fått som extra minne i fickan så anlände vi åter i Karlstad dryga halvdygnet efter att äventyret börjat.
Oförglömligt.
