Sedan Black Celebration 1986 i Scandinavium, Göteborg, har jag åkt på konserter med Depeche Mode – detta överraskningarnas band. I snart 40 år har jag haft en personlig och känslomässig koppling till detta band.
När det stod klart att de åter igen skulle besöka den svenska jorden var det självklart att jag skulle åka. Förra gången – för sex år sedan visade det sig (!) – åkte hela familjen med och barnen fick uppleva lite av det jag fått uppleva under åren. Bestående minne därifrån är när min hustru frågar barnen vad de tyckte och Agnes svarade att ”det var kul att få se pappa lycklig”. Hjärtgripande.
Åren går fort, och dödlig är jag, minnet blir sämre och sämre, så förra konserten, 2017, räknade jag baklänges vilka konserter jag faktiskt varit på där Depeche Mode stått för underhållningen:
- 1986 – Black Celebration (Scandinavium)
- 1987 – Music for the masses (Scandinavium)
- 1990 – Violator (Scandinavium)
- 1998 – Ultra (Globen)
- 2001 – Exciter (Globen)
- 2009 – Playing the Angel (Arvikafestivalen)
- 2017 – Spirit (Friends)
- 2023 – Memento Mori (Friends)
En lång relation har vi. Och inte bara det – tillsammans med min broder Niclas så har jag upplevt ett antal av dessa konserter. Magnus och Lars är andra som jag delat upplevelserna med.
Alla konserter har sina minnen, men den här sista – Memento Mori – ”kom ihåg att du är dödlig” – summerar det självklara i livet: du har den tid du har, hur lång oklar, gör det bästa med vad du har fått.
Det är något som genomsyrar hela konserten, som för vissa kanske kan framstå som morbid, men för mig som passerat de 50 och helt klart insett min egen dödlighet, är detta en bekräftelse av vad jag redan insett. Allt har ett slut. När detta slut inträffar däremot är oklart. Ska jag uppskatta en ”best guess” utifrån de som gått före mig så får jag vara glad om jag når de 80. Men, det viktiga är inte hur många år man får, utan vad man faktiskt gör och fyller åren med.
Att se ens hjältar – nu 60+ – rynkiga och stukade framträda inför runt 25 000 personer de låtar jag växt upp och levt med känns som att komma hem. Att ha min broder och hustru med mig i denna upplevelse värmer hjärtat.
Depeche Mode framför låtar som spänner från deras första skiva till den senaste. Som min broder Niclas sa: ”Det känns som att det är ett värdigt avslut”. Jag hoppas dock att de återkommer med en ny skiva och konsert.
Jag kommer vara där. Dressed in black again.